Trådlösa väntan

Trådlösa väntan

   Det är mörkt ute. Bussar, bilar, barn som jagar varandra med buller och skrål. Fastän det inte stör dig som går med stora hörlurar på huvudet. Det är ett annat buller i dina hörlurar. Är  det indie rock? Eller snarare dina egna tankar?

   Så många tankar i ditt unga huvud. Du tycker inte om att cykla och promenerar varje dag minst en timme, en halvtimme till universitetshuset och en halvtimme hem. Du gillar att vara ensam med dina tankar och favoritmusik. Och, om man redan är här och nu, så finns det ingen nödvändighet att brådska, tänker du.

   Du återvänder hem när hela familjen redan har kommit från sina arbetsplatser och skolan och njuter av kvällen. Pappan tittar på TV och försöker samtidigt lyssna på mamman som pratar om sitt besök till frisören. Slutligen ger han upp, stänger av TV:n och de går till köket och drickar lite te och diskuterar semesterplaner. Din yngre syster har hastigt gjort hemläxor och klär upp sig framför spegeln. Hon ska till den nya asiatiska restaurangen med sin pojkvän och nu väntar hon på honom.

   Väntan. Alla väntar på något. Systern väntar på sin pojkvän. Föräldrarna väntar på semester. I större sammanhang förväntade de sig av henne att hon bestämmer sig för att studera statsvetenskap, medicin, åtminstone biologi. Men hon valde språkvetenskap och skriver berättelser i sin blogg. Vore det svenska eller åtminstone något annat europeiskt språk – nej, det är japanska för tillfället. Någonting som man kan leva utan. Eller inte? Men även hon väntar på något.

   Hon går till sitt rum. I stället för att följa sin systers exempel klär hon av sig och tar på sig mjuka hemmakläder. En japansk bok som hon köpte på Internet ligger öppen på sidan 88. Vad fint, tänker hon, 200 sidor av rena spänningen kvar. Hon fördjupar sig i läsningen men tittar ibland på klockan. 19, 20, 21...det är fortfarande för tidigt. Tänk att det är 5 på morgonen  i Kyoto nu..!

   Hon kopplar in datorn och kollar sina brev, Facebook, skype. Ingenting nytt. Det är förutsägbart – snart är det dags att gå till sängen, om man inte är ute i staden eller studerar flitigt hemma. Denna japanska bok räddar henne en gång till och försjunker henne i en annan värld med hjältar och äventyr för en timme till. Och plötsligt, djupt i läsningen, med perifera seendet upptäcker hon en liten ändring på datorskärmen. Det uppstår en rektangel med oranga kanter som visar ett nytt meddelande nere i högra hörnet. Hon ler och lägger boken ifrån sig. Hennes fingrar börjar röra sig över tangentbordet. Man kan ibland vänta för länge bara för att få säga ”god morgon” till sina kära..

   

(hemuppgift på en av mina kurser:)